Det började med ett mejl från en läsare som undrade hur man bäst kan utnyttja ytan i ett äldre radhus. Frågan i sig var inte ovanlig, men det var formuleringen som fångade vår uppmärksamhet. Läsaren beskrev en känsla av att huset, trots sin charm och sitt läge, inte längre fungerade för familjens behov. Inte på grund av storleken, utan på grund av hur ytorna användes – eller snarare inte användes.
Vi valde att följa upp och tog kontakt med familjen. De hade nyligen påbörjat en omvandling av sitt hem, ett projekt som snabbt utvecklats från enklare måleriarbeten till en mer omfattande renovering. När vi besökte bostaden pågick arbetet för fullt. Snickare arbetade med att bygga om väggpartier i vardagsrummet för att skapa en öppnare planlösning. I köket stod en plattsättare och lade nytt klinkergolv med stor noggrannhet. Det fanns inget storslaget över arbetet vid första anblick, men det var tydligt att något höll på att förändras i grunden.
Tidigare hade huset varit präglat av kompromisser – trånga passager, udda nivåskillnader, för låga skåp och ytor som lämnats outnyttjade. Nu höll dessa problem successivt på att lösas. Den nya planlösningen hade tagits fram tillsammans med en inredare och en erfaren byggfirma, med målet att inte bara förnya utseendet utan även förbättra funktion och flöde. Väggar flyttades inte godtyckligt utan med förståelse för bärighet och eldragningar. För oss som följde arbetet var det uppenbart att detta inte var något man kunde genomföra på egen hand med hjälp av några helger och en hammare.
Ett av de tydligaste exemplen på den förändring som pågick var badrummet, och en relining Stockholm. Det tidigare badrummet var trångt, med en ojämn plastmatta, gammalt porslin och ett skåp som täckte halva spegeln. Nu hade rummet totalrenoverats. Ytskikten var bytta, fallet mot golvbrunnen var korrekt, och alla installationer var fackmannamässigt utförda. Känslan i rummet var ljus, rymlig och inbjudande. Det var inte bara en estetisk uppgradering – det var ett helt nytt rum, anpassat till vardagens behov.
Familjens sovrum hade också fått nytt liv. Ett snedtak som tidigare gjort rummet svårt att möblera hade nu byggts in med platsbyggd förvaring. Detaljer som lister, dörrfoder och eluttag hade anpassats och monterats med precision. Det var inte något som stack ut, men helhetsintrycket var ordnat och harmoniskt. Det var uppenbart att de som arbetade med renoveringen visste vad de gjorde – och varför.
I hallen hade en specialbyggd garderob satts in. Den följde väggens mått exakt och tog tillvara på en yta som tidigare varit död. Det kanske inte låter som en stor förändring, men effekten var påtaglig. Det fanns mer plats att röra sig på, och rummet kändes mindre rörigt. Sådana lösningar kräver mer än bara måttband och idéer – de kräver hantverkare som förstår hur man bygger för att det ska hålla, både visuellt och praktiskt.
När vi avslutade besöket hade vi sett hur ett hem kunde förändras på djupet utan att förlora sin karaktär. Alla förbättringar var utförda med tydlig respekt för husets grundstruktur, men också med en stark vilja att anpassa det till en modern livsstil. Det fanns ingen överdrift, inga överdrivna lyxinslag – bara noggranna val och genomtänkta lösningar.
Det är lätt att tro att en renovering handlar om yta, men det vi såg var något annat. Det var ett arbete som visade hur samverkan mellan boende, hantverkare och planering kan leda till något som både är vackert och hållbart. Vi ser ofta exempel på projekt som havererar när man underskattar detaljerna eller överskattar sin egen förmåga. Här såg vi motsatsen.
Inspirationen från läsarens fråga blev till en påminnelse om att förbättring inte bara handlar om att göra om – utan om att göra rätt. Med rätt kunskap, rätt händer och rätt inställning går det att lyfta ett hem till en helt ny nivå. Glöm inte att fota och ta fina bilder sen efteråt, gärna med en fotograf Stockholm!
About the Author
